Vi står, såväl i Sverige som globalt, mitt i ett stort skifte på energiscenen. Ett skifte som drivs av teknikutveckling inom förnybar energiteknik, elektrifiering och digitalisering. Ny teknik kommer in på etablerade marknader, ersätter avskrivna tillgångar och konkurrerar med befintliga affärsmodeller.
I en replik invänder Jens Bjöörn mot att den aktuella rapporten utgår från att nuvarande kärnkraft är avvecklad år 2040. Analysens utgångspunkt är mycket riktigt att elsystemet är 100 procent förnybart år 2040, i enlighet med energiöverenskommelsen, och att endast två reaktorer ska livstidsförlängas till dess. Mot bakgrund av dessa politiska målsättningar är det viktigt att analysera hur ett förnybart system kan hantera perioder utan vind samt att analysera kostnaderna för olika typer av lösningar.
En viktig slutsats i rapporten är att frågan i energidebatten är felställd. Vi menar att frågan om möjlig elbrist får orimligt mycket fokus i förhållande till de utmaningar och möjligheter som perioder av elöverskott ger.
Ibland kan det mycket riktigt uppstå situationer när stora förbrukare får betalt för att förbruka mindre el. Kalla det ransonering om du vill, men de snabbfotade svenska industriaktörerna står redan i startgroparna för att lämna fossila bränslen till förmån för elektrobränslen, biobränslen och smart elektrifiering. Perioder av elöverskott ger goda förutsättningar för vätgasproduktion, grönt stål och att regioner med hög vindproduktion kan attrahera ny industri och nya arbetstillfällen.
Vi föreslår inte utfasning av kärnkraft. Rapporten konstaterar dock att ett utbyggt system med fler flexibla komponenter blir analysens mest kostnadseffektiva scenario. Detta trots ett antagande om relativt låga kärnkraftskostnader. Det här ligger i linje med exempelvis den rapport som sju energiforskare släppte i juni i år.
Jens Bjöörn invänder också mot att analysen bygger på en enskild vädervecka från år 2016. Rapportförfattarna har valt veckan utifrån att det är den mest utmanande veckan sett till skillnad mellan elproduktion och elefterfrågan, och kontrollerat den mot en tidsserie på 36 år där man funnit att den är representativ för den utmaning som rapporten adresserar.
Att rapporten ignorerar kostnaderna för nätutbyggnad och systemtjänster beror på att elnätet och systemtjänsterna behöver finnas där oavsett produktionsslag. När infrastruktur byggs skapas möjlighet för ytterligare innovation och tillväxt, sådant som analysen måste avgränsa för att göras begriplig. Att analysen bortser från att handelskapacitet i utlandsförbindelser utnyttjas för att hjälpa till i situationer med lite sol och vind kan tyckas lite märkligt. Det är helt enkelt för att det blir meningslöst att göra analysen om vi förutsätter att vi kan handla med utlandet. Då räcker nämligen utlandskablarnas kapacitet och resultatet blir ganska ointressant.
Den viktigaste och mest långtgående slutsatsen av rapporten är att det förnybara energisystemet med sin variabilitet ger upphov till ett stort elöverskott under väldigt många drifttimmar. Exempelvis kan vi utgå från en situation i maj med låg efterfrågan, vårflod, solsken och stark vind. Att kunna hantera detta överskott då priset blir mycket lågt är en fantastisk affärsmöjlighet – och därtill nödvändigt för att upprätthålla lönsamheten för fortsatta investeringar i sol och vind. Det blir en feed-back loop där de tekniker som kan tjäna på överskottet också är de som är oundgängliga för att överbrygga tidsperioder med lägre utbud och högre priser.
Debatten om det förnybara elsystemet har pågått länge. Oavsett kraftslag behöver vi ett utbyggt och moderniserat elnät. Framför allt ett starkare stamnät både inom landet och ökad sammankoppling med våra grannländer. Industrierna i norra Sverige elektrifieras och utvecklas starkt – med Northvolt och Hybrit som globala ledstjärnor, men även näringslivet i södra Sverige bör få tillgång till ökad kapacitet och utvecklingsmöjligheter. Låt oss gemensamt fokusera framåt i en konstruktiv energidebatt.
Charlotte Unger Larson,
VD, Svensk Vindenergi
Läs repliken i NyTeknik.
