Medierna bör granska drivkrafterna och argumenten hos den gröna industriomställningens kritiker. Trots professorstitlar och ett akademiskt anslag innehåller utspelen både felaktiga påståenden och tankevurpor om såväl industrin som vindkraften. Det skriver företrädare för nätverket Vindkraftens klimatnytta på Aktuell Hållbarhet Debatt den 13 maj 2024.
En lång rad rapporter och debattartiklar har ifrågasatt industrins klimatomställning, framför allt utbyggnaden av vindkraft och satsningarna på grönt stål i norra Sverige. En typisk rubrik lyder ”Blytung kritik: Forskare dömer ut gröna jätteprojekten”.
Inläggen kommer från en liten men mycket aktiv grupp skribenter med koppling till ”Skandinaviska Policyinstitutet”. Bakom institutet står bland andra Sydsvenska Handelskammaren, en handfull företagsledare och ett antal anonyma finansiärer.
Men trots professorstitlar och ett akademiskt anslag innehåller utspelen både felaktiga påståenden och tankevurpor om såväl industrin som vindkraften. Trots att detta löpande bemöts av experter, myndigheter och företag fortsätter de att sprida desinformation och nu har arbetet sammanfattats i en antologi.
Självklart ska stora satsningar granskas. Men medierna måste också granska granskarna. Bristerna i resonemangen är nämligen så grava att man måste undra vad det är som egentligen pågår. Varför fortsätter detta, vem tjänar på det och vad driver dem?
Låt oss ge tre enkla exempel:
Exempel 1: ”Vindkraftverk sprider PFAS, mikroplaster och bisfenol A”
Gruppen vill väcka oro kring vindkraftens hälsoeffekter, bland annat i Kvartal (23/5) där ekonomen Christian Sandström sprider en PFAS-historia om danska kor som snarast måste betraktas som en vandringssägen.
I antologin försöker hälsoforskaren Helen Karlsson finna belägg för hur vindkraften bidrar till spridningen av PFAS, mikroplaster och bisfenol A, men når inte längre än till att ”det finns kunskapsluckor”. Ändå larmar hon och antologins redaktör Magnus Henrekson på GP:s debattsida: ”Vågar vi släppa lös en så omfattande satsning som vi vet innehåller giftiga kemikalier och som avger betydande buller utan att veta mer om effekterna på vare sig miljö, djur eller människor?”
Varför bortser gruppen från den mångåriga forskning och de väl underbyggda fakta om vindkraftens påverkan som finns hos svenska myndigheter? Naturvårdsverkets slutsats är att ”vindkraftverk utgör inte en källa till den PFAS vi exponeras för”, att eventuell bisfenol A ”som används i vindkraftverk inte utgör en källa till vår exponering” och att vindkraften ”bidrar med försumbara mängder mikroplast”.
Exempel 2: Kraftig överdrift av systemkostnader
Henrekson, Sandström och kärnfysikern Blomgren påstod på SvD Debatt att ”kostnaderna för att balansera elnätet ökar nu också snabbt på grund av ökad vindkraft”. Baserat på ”informella källor” hävdade de att Svenska kraftnäts årliga utgifter för stödtjänster skulle stiga till 20 miljarder kronor under 2023.
I en replik dementerade myndigheten uppgiften som ”direkt fel”. Detta bekräftas också i Svenska kraftnäts årsrapport, där det framgår att kostnaderna för 2023 landade på omkring 6 miljarder kronor, ungefär samma nivå som föregående år. Myndigheten underströk dessutom i sin replik att volymen för stödtjänster inte främst påverkas av produktionsmixen. I antologin har Blomgren sänkt kostnaden till 6 miljarder, men påstår fortfarande att det är vindkraften som är orsaken.
Exempel 3: Lönsamheten för grönt stål
I sina analyser av lönsamhetspotentialen för grönt stål har Skandinaviska Policyinstitutet helt bortsett från effekten av EU:s handel med utsläppsrätter. “Det är fullkomligt oseriöst”, konstaterar Jernkontoret i Dagens industri. Systemet är skapat just för att påverka marknadens lönsamhetskalkyler i klimatvänlig riktning. Att inte inkludera utsläppshandelns effekter på det framtida stålpriset är en så fundamental miss att hela analysen faller.
I Svenska Dagbladet och i en rapport larmar gruppen om kraftigt ökande elpriser: ”Om företagens planer till 2026 realiseras, utan motsvarande ökning av elproduktionen med 20 TWh, kommer elpriserna att stiga kraftigt i samtliga elområden i Norden”. Att vindkraften beräknas öka med 23 TWh under 2022–2026, enligt Svensk Vindenergis prognos – som baseras på beställda turbiner till tillståndgivna projekt – nämns överhuvudtaget inte.
I förlängningen riskerar Skandinaviska Policyinstitutets osakliga opinionsbildning att skapa en bild av att det är bättre, billigare och mindre riskfyllt att inte göra något alls för att minska utsläppen. Kommunalråd, lokala facebookgrupper och riksdagspolitiker riskerar att svälja betet när ”gör-ingenting-budskapet” levereras som forskning och analys. Sund skepsis och rimliga frågor förbyts i grundläggande misstro, i värsta fall konspirationsliknande teoribyggen.
Kommunalråd, lokala facebookgrupper och riksdagspolitiker riskerar att svälja betet när ”gör-ingenting-budskapet” levereras som forskning och analys.
Bland författarna i antologin är flera självutnämnda experter och akademiker utan expertis inom vare sig stål-, energi- eller klimatfrågor. Christian Sandström, som i antologin skrivit två kapitel om ”vätgasbubblan” och stålindustrins historia, är biträdande professor i företagsekonomi och Digital Business – till synes helt utan forskningsmässig erfarenhet kring vare sig infrastrukturinvesteringar eller energisystemet. En av hans utgångspunkter är i stället [kommentar: sidan som länken pekar på är raderas efter debattartikelns publicering] att “vindkraften är en av vår tids största miljökatastrofer”.
Mest uppseendeväckande är kanske att antologins medförfattare Per Fahlén avfärdat den globala uppvärmningens effekter som ”overifierade klimathot” och sagt att han är skeptisk till ”politiska institutioner” som FN:s klimatpanel IPCC.
Att stora investeringar granskas är inte bara rimligt, utan helt nödvändigt. Det gäller även satsningar på den gröna omställningen. Men även kritiken måste synas i sömmarna. Redaktioner och journalister bör granska såväl debattörerna kring Skandinaviska Policyinstitutet som deras budskap.
Anders Wijkman
Tidigare ordförande i den parlamentariska miljömålsberedningen, ordförande för Vindkraftens klimatnytta
Daniel Badman
Vd, Svensk Vindenergi
Mads Miltersen
Vd, EnBW Sverige
Maria Röske
Vd, BayWa r.e.
Peter Zachrisson
Vd, SR Energy
Pontus Hallbäck
Sverigechef, Eurowind Energy
Kontaktperson
Nicole Dreher Sköld, kommunikationsansvarig, Svensk Vindenergi
073-398 71 35
