Det behövs inget miljötillstånd för att bygga en solpark enligt lagstiftningen miljötillstånd. Däremot behöver projektören göra en anmälan om samråd till länsstyrelsen, i enlighet med miljöbalkens 12 kap. 6 § som reglerar ändring av naturmiljön. Det går också att ansöka om ett frivilligt miljötillstånd enligt miljöbalkens 12 kap. 9 §.
Förutsättningarna för var det går att ansluta till elnätet är avgörande för var en solpark kan placeras. Andra faktorer som är avgörande för lokaliseringen av parken är att det finns en markägare som vill upplåta sin mark, att platsen har lämpliga fysiska förutsättningar och att etableringen kan förenas med andra intressen i området.
Samråden och länsstyrelsens prövning
När projektören har skickat in en anmälan om samråd till länsstyrelsen har myndigheten sex veckor på sig att yttra sig om projektet kan genomföras, att rikta föreläggande om hänsyn eller att förbjuda verksamheten. Länsstyrelsen kräva en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) i sitt yttrande.
Om projektören ska ta fram en MKB inleds ett undersökningssamråd med länsstyrelse, kommun och enskilda berörda (vanligtvis närboende och fastighetsägare). Därefter tar länsstyrelsen ställning till om etableringen skulle kunna anses ha betydande miljöpåverkan (BMP).
Anser länsstyrelsen att etableringen har BMP ska projektören genomföra avgränsningssamråd och sedan ska projektören ta fram en specifik miljöbedömning, dvs. en mer omfattande MKB. Om verksamheten inte bedöms medföra BMP ska en s.k. liten MKB tas fram.
Enligt miljöbalken har länsstyrelsen rätt att förelägga projektören med åtgärdskrav eller att förbjuda verksamheten om det anses nödvändigt för att skydda naturmiljön.
Läs mer om tillstånd för solcellsparker på Energimyndighetens hemsida
Solparker och bygglov
Trots att solparker som helhet inte omfattas av bygglovskrav finns det andra åtgärder inom en solpark som kräver bygglov. Det gäller exempelvis transformatorstationer och parkeringsplatser inom området. Projektören ansöker om bygglov hos kommunen.
Särskilda regler gäller för solparker på jordbruksmark
Om en solpark planeras på jordbruksmark måste projektören ta hänsyn till 3 kap. 4 § i miljöbalken, som ska bevara brukningsvärd jordbruksmark. I anmälan eller ansökan till länsstyrelsen ska det framgå varför marken föreslås användas till annat än jordbruk och vilka samhällsintressen som motiverar detta.
Som en del av prövningen behöver projektören ofta genomföra en lokaliseringsutredning där projektören visar att det inte finns andra lokaliseringar som är bättre lämpade i närområdet.
Läs mer i Länsstyrelsen Västra Götalands vägledning om solcellsanläggningar på jordbruksmark (2025)
Vad tycker Green Power Sweden?
Tillståndsprocesserna för storskalig solkraft är i dag anpassade till annan typ av verksamhet än solparker. Det skapar en osäkerhet för både myndigheter och projektörer. Den nuvarande tolkningen av lagstiftningen som reglerar bland annat etablering av solparker på jordbruksmark har inneburit att marken anses permanent ianspråkstagen och därmed inte brukbar. Då marken ofta kan fortsätta att brukas inom en solpark, antingen genom odling eller med bete, vore det önskvärt om lagstiftningen kunde förändras så att fler intressen kan samverka på samma yta.
Då solparker normalt har en livslängd på 40 år, bör anläggningarna klassificeras som tillfälliga installationer, i stället för anläggningar som varaktigt förändrar markanvändningen enligt nuvarande rättspraxis.
I dag skiljer sig länsstyrelsernas tolkning av lagstiftningen, och därmed även miljöprövningen av solparker, runt om i landet. För att öka förutsebarheten i miljöprövningen behöver länsstyrelserna få tydligare vägledning, särskilt gällande huruvida en solpark anses ha BMP, när en MKB krävs och hur olika markintressen ska vägas mot varandra.
Bygglovskravet för transformatorstationer och parkeringsplatser inom en miljöprövad solpark bör tas bort, något som också föreslås av regeringens tillståndsutredning SOU 2024:98.
Även kraven på lokaliseringsutredningar behöver tydliggöras. Det är viktigt att sådana utredningar utformas på ett sätt som är rimligt och proportionerligt i förhållande till projektens omfattning, samtidigt som relevanta miljöaspekter fortsatt säkerställs.
