Sammanfattning
Detta PM har tagits fram av Akustikkonsulten och Akustikverkstan på uppdrag av Green Power Sweden i syfte att ge ett sakligt och kunskapsbaserat underlag om infraljud från vindkraftverk. Bakgrunden är den återkommande debatten om huruvida infraljud från vindkraft kan innebära risk för negativ hälsopåverkan och om det därför finns behov av särskild reglering. Frågan är inte ny, utan har varit föremål för diskussion och forskning under åtminstone de senaste 20 åren, både i Sverige och internationellt.
Infraljud definieras som ljud med frekvenser under 20 Hz och alstras av vindkraftverk, liksom av många andra bullerkällor i samhället. Den centrala frågeställningen är inte om infraljud från vindkraftverk förekommer, utan om de nivåer som kan uppstå vid bostäder når sådan magnitud att de kan ge upphov till negativ hälsopåverkan.
En genomgång av ett antal nationella och internationella forskningsstudier och syntesrapporter visar sammantaget att infraljudsnivåerna från vindkraftverk vid bostäder normalt ligger klart under människans hörtröskel. I huvuddelen av dessa studier dras därför slutsatsen att det inte finns en risk för negativa hälsoeffekter kopplat till infraljud från vindkraftverk. Enstaka studier har identifierat förändringar i vissa neurofysiologiska mått vid exponering nära eller under hörtröskeln. Dessa resultat bygger dock på begränsade försöksgrupper och kan därför inte tolkas som stöd för faktisk eller långvarig hälsopåverkan.
Mot bakgrund av ovanstående finns det inga rekommenderade riktvärden för infraljud från vindkraftverk i Naturvårdsverkets vägledning om ljud från vindkraftverk. Inte heller tillståndsgivande myndigheter har bedömt att särskild reglering av infraljud är motiverad, vilket även återspeglas i etablerad rättspraxis.
PM:et innehåller bland annat en genomgång och kommentarer av en nyligen publicerad studie från Uppsala universitet, publicerad i den vetenskapliga tidskriften ”Applied Acoustics”. Studien redovisar högre uppmätta infraljudsnivåer än vad som rapporterats i flera tidigare studier, men nivåerna ligger fortsatt under hörtröskeln. Studien innehåller inga undersökningar av störning eller hälsoeffekter och kan därför i sig inte visa att infraljud från vindkraftverk medför risk för negativ hälsopåverkan hos människor.
I PM:et identifieras även ett antal osäkerheter kopplade till mätningar, kalibrering, vindpåverkan och validering av ljudutbredningsmodellen i Uppsala universitets studie. Vidare bedöms de härledda ljudeffektnivåer som redovisas i studien, uttryckta som akustisk effekt, vara höga i relation till etablerad kunskap om vindkraftverks energibalans, vilket motiverar försiktighet vid tolkning av de redovisade nivåerna.
Sammantaget visar genomgången i PM att det i dagsläget inte finns vetenskapliga belägg för att infraljud från vindkraftverk, vid de nivåer som enligt dagens kunskapsläge förekommer vid bostäder, innebär risk för negativ hälsopåverkan. De forskningsresultat som åberopas i debatten bör därför tolkas i sitt sammanhang och med beaktande av metodbegränsningar och osäkerheter, särskilt när de används som underlag för långtgående slutsatser om behov av ny eller förändrad reglering eller om behov av ytterligare hälsorelaterad forskning.
