Vi hoppas att regeringen omgående ger Energimyndigheten och Naturvårdsverket i uppdrag att kvantifiera klimatnyttan av vindkraft och annan ny fossilfri elproduktion. Det kan bli ett viktigt redskap för att möjliggöra elektrifieringen, skriver representanter från vinkraftsbranschen.
Regeringen har slagit fast att vindkraft och annan fossilfri elproduktion är avgörande för elektrifieringen och klimatomställningen. Men ändå finns det inget vedertaget sätt att beräkna klimatnyttan av ny elproduktion. Det betyder exempelvis att kommuner kan stoppa nya vindkraftsprojekt utan att veta att ett enda nytt vindkraftverk kan ”neutralisera” klimatutsläppen från 1 575 kommuninvånare. Regeringen bör omgående ge Energimyndigheten och Naturvårdsverket i uppdrag att kvantifiera klimatnyttan av vindkraft och annan ny fossilfri elproduktion.
Fossilfritt stål, elektrobränslen för flyg och fartyg, klimatneutral cement, elbilar och vätgasdrivna lastbilar förväntas minska utsläppen av växthusgaser med miljontals ton. Detta förutsätter mängder av ny utsläppsfri elproduktion. Ändå är det sällan man hör om klimatnytta när ny vindkraft debatteras, betydligt oftare handlar det om påverkan på landskapsbild och fågelliv.
Självklart kan vindkraft – liksom all elproduktion – skapa en lokal störning. Men för att kunna väga för- och nackdelar mot varandra måste vi kunna kvantifiera den klimatnytta som vindkraften skapar. Myndigheterna bör alltså beräkna klimatnyttan av ny vindkraft och annan fossilfri elproduktion, eller åtminstone ange en schablon för kommunerna att utgå från när dessa ska ta ställning till nya vindkraftsprojekt.
Vi, nätverket Vindkraftens klimatnytta, konstaterar att klimatnyttan av ny elproduktion kan beskrivas på två sätt:
1. Dels genom att ny fossilfri el används för att elektrifiera samhället och då ersätter fossila bränslen och råvaror i industrin och transportsektorn.
2. Dels genom att ny elproduktion tränger undan befintlig fossil elproduktion i det nordeuropeiska elsystemet.
När Sverige, liksom övriga Europa och världen, nu står inför en klimatomställning som kräver en kraftigt ökad elanvändning, blir det särskilt relevant att beskriva klimatnyttan utifrån hur ny elproduktion möjliggör elektrifieringen. Det gäller inte minst i Sverige där vi redan har ett i princip helt fossilfritt elsystem. Vår samlade bedömning är att det är rimligt att utgå från att ny fossilfri elproduktion i Sverige minskar de klimatpåverkande utsläppen med minst 600 000 ton per TWh.
Fem beräkningsexempel visar att elektrifiering kan minska utsläppen av växthusgaser med mellan 640 000 och 1 600 000 ton per tillförd TWh el. Det handlar om LKAB:s fossilfria stål (cirka 640 000 ton/TWh); elektrifiering av Sveriges personbilar och lätta lastbilar (cirka 700 000 ton/TWh); Stockholm Exergis koldioxidinfångning (cirka 1 600 000 ton/TWh); Heidelberg Materials koldioxidinfångning (cirka 1 200 000/TWh) samt elektrifiering av lätta och tunga fordon inom EU, som Sverige kan bidra till (1 100 000 ton/TWh).
Samtidigt underlättar ny fossilfri elproduktion utfasningen av kol- och gaskraft i våra grannländer. Ny vind- och solkraft, som har låga rörliga kostnader, trycker i första hand undan den dyrare, bränslebaserade fossila elproduktionen. När förnybar el ersätter kol- och gaskraft i Europa minskar utsläppen med omkring 600 000 ton per TWh, något som också Havs- och vattenmyndigheten beskriver som en konsekvens av ny havsbaserad vindkraft.
I takt med att andelen förnybar och utsläppsfri elproduktion ökar i Europas elsystem, minskar den beräknade klimatnyttan av att ny elproduktion tränger undan den befintliga. Men eftersom den nya elen är en förutsättning för elektrifieringen av övriga samhället är det mer relevant att utgå från den klimatnytta som skapas när ny elproduktion ersätter fossila bränslen och råvaror i industrin och transportsektorn.
I sin klimathandlingsplan konstaterar regeringen att tillgången till fossilfri el är ”den allra viktigaste förutsättningen” för att vi ska nå Sveriges och EU:s klimatmål, och att en ökad elektrifiering är ”centralt för att minska utsläppen till i princip noll i flera sektorer”. Regeringen skriver också: ”Vindkraften kan på kort sikt stå för majoriteten av tillkommande elproduktion. Den spelar därmed en viktig roll för att elektrifieringen inte ska tappa tempo, för att möjliggöra klimatomställningen och för att uppnå målet om nettonollutsläpp senast 2045.”
De allra flesta vill att vi ska lyckas med klimatomställningen – men alltför få kommunpolitiker verkar se sambandet mellan vindkraften och det fossilfria stålet eller elbilarna.
Under förra året satte kommunerna stopp för rekordmånga vindkraftsprojekt. Men hur många kommunpolitiker vet att varje nytt vindkraftverk på land kan minska klimatutsläppen med cirka 12 600 ton? Och att detta, enligt Naturvårdsverket, motsvarar utsläppen från 1 575 kommuninvånares konsumtion?
Vi hoppas att regeringen omgående ger Energimyndigheten och Naturvårdsverket i uppdrag att kvantifiera klimatnyttan av vindkraft och annan ny fossilfri elproduktion. Det kan bli ett viktigt redskap för att möjliggöra elektrifieringen.
Anders Wijkman, tidigare ordf i Miljömålsberedningen och ordf för nätverket Vindkraftens klimatnytta
Nils Grunditz, vd, Green Power Sweden
Jan Näs, Sverigechef, Galileo Empower
Mads Miltersen, vd, EnBW Sverige
Peter Zachrisson, vd, SR Energy
Anders Widman, Sverigechef, Eurowind Energy
Helena Tillborg, Sverigechef, Eolus
