En kompletterande forskningsrapport bekräftar låg dödlighet av fladdermöss i vindkraftparker, och att driftreglering av vindkraftverk i skogsmiljö är en effektiv åtgärd för att minska dödligheten. Samtidigt pekar resultaten på att åtgärden främst behövs i vissa delar av landet, där aktiviteten bland högriskarter är högst.
Inom ramen för Naturvårdsverkets och Energimyndighetens forskningsprogrammet Vindval har studier genomförts av hur driftreglering – så kallat ”BatMode” – påverkar dödligheten hos fladdermöss vid vindkraftverk i skogsmiljö i Sverige. En rapport publicerades i slutet av 2024, och har nu kompletterats genom en uppföljande studie.
Studien visade generellt på låg dödlighet i vindparker, även där BatMode inte används. I de parker där BatMode är installerat minskade dödligheten med cirka 60 procent under perioden 15 juli till 15 september, då risken för kollisioner är som störst.
Störst behov i södra Sverige – och användandet bör speglas av behovet
Behovet av BatMode är störst i Skåne, Blekinge och Kalmar län, där dödligheten vid oreglerade verk är högst. I övriga delar av Sverige är dödligheten betydligt lägre: i exempelvis Hallands län har i genomsnitt 0,06 förolyckade fladdermöss registrerats per oreglerat vindkraftverk och år. Av studien framkommer därmed att behovet av driftreglering för fladdermöss varierar geografiskt – och att användandet av BatMode bör spegla det lokala behovet.
En viktig slutsats från studien är att nordfladdermus inte bör anses vara en högriskart längre. Nordfladdermus är Sveriges mest utbredda fladdermusart och förekommer i alla typer av skogsmiljö, men dödligheten har av studien visat sig vara så pass liten, slumpmässig och oberoende av BatMode att arten inte bör hanteras som riskutsatt.
Resultaten visar också att ett fåtal arter står för en stor andel av dödsfallen. Av de fladdermusarter som klassas som högriskarter i Sverige utgjorde större brunfladdermus och dvärgpipistrell den absoluta majoriteten av alla fynd i studien, vid både reglerade och oreglerade verk.
För dessa arter var dock dödligheten betydligt högre i oreglerade parker, och BatMode har därmed visat sig vara en effektiv skyddsåtgärd. Detta är i linje med resultat från liknande studier i andra europeiska länder. Forskarna som har gjort den kompletterande studien bedömer att dödligheten, om BatMode tillämpas, inte utgör en fara på populationsnivå för varken dvärgpipistrell eller större brunfladdermus.
Batmode fungerar väl som skyddsåtgärd i områden där högriskarter förekommer frekvent. Det är viktigt att bara använda driftreglering där den faktiskt gör skillnad för fladdermössen, så att det inte uppstår mer produktionsbortfall än nödvändigt.
Ina Müller Engelbrektson, branschjurist, Green Power Sweden
Om rapporten
Den här kompletterande studien, Kompletterande studie av dödlighet för fladdermöss vid vindkraftverk med respektive utan driftreglering är en uppföljning till forskningsrapporten Vindkraft i skogsmiljö – beräknad dödlighet hos fladdermöss och fåglar som publicerades i slutet av 2024. I den kompletterande studien har forskarna jämfört vindkraftverk med driftreglering med oreglerade verk. Resultaten visar att dödligheten bland de mest riskutsatta fladdermusarterna är drygt 60 procent lägre vid driftreglerade verk, vilket ligger i linje med tidigare forskning på området.
Vindval avslutas – samlade resultat
Med publiceringen av denna kompletterande studie avslutas det myndighetsgemensamma forskningsprogrammet Vindval som startade 2005. Resultaten med sammanfattningar och länkar till samtliga forskningsrapporter finns samlade i nedan pdf, inom olika resultatområden:
Vindval – forskningsprogram om vindkraftens miljöpåverkan
Rapporter och projekt 2005–2023
