Det cirkulerar många missuppfattningar om vindkraftens påverkan på miljön, och några av de vanligaste handlar om kopplingen till mikroplast och farliga ämnen som PFAS och Bisfenol A. Kritiker hävdar ibland att vindkraftverk ensamma bidrar till en betydande spridningen av dessa ämnen på ett sätt som kan vara farligt för människor och natur. Detta saknas det dock vetenskapligt belägg för.
Mikroplast och vindkraft
Mikroplaster är mycket små partiklar av plast och gummi. De finns både inomhus och utomhus – och utomhus handlar förekomsten av mikroplaster främst om gummipartiklar från däckslitage.
Läs mer om mikroplast på Livsmedelsverkets hemsida.
Det finns de som påstår att vindkraft sprider stora mängder mikroplast. Detta är en överdrift, som svenska Källkritikbyrån har granskat. Det stämmer att bladen släpper ifrån sig en del färg, precis som t.ex. husväggar gör när de slits av väder och vind. Men det handlar om förhållandevis små mängder.
Naturvårdsverket är också tydliga med att vindkraftverk inte bidrar med stora mängder mikroplast i jämförelse med andra källor.
PFAS och vindkraft
PFAS (per- och polyfluorerade alkylsubstanser) är ett samlingsnamn för en stor grupp olika ämnen. De mest kända substanserna kallas PFOS och PFOA. PFAS förekommer nästan överallt i naturen enligt Kemikalieinspektionen, och den största kända källan är brandskum vid brandövningsplatser.
Det kan förekomma PFAS i vindkraftverk, men enligt Naturvårdsverket utgör inte läckage av PFAS från rotorblad en källa till den som människor exponeras för.
I Danmark har det spridits rykten om att den danska Miljøstyrelsen skulle ha misstänkt att höga halter av PFAS i boskap berodde på vindkraftverk. Myndigheten har klargjort att de aldrig misstänkt något sådant.
Bisfenol A och vindkraft
Bisfenol A är en kemikalie som är vanlig i material som används till livsmedelsförpackningar, exempelvis i lacken i konservburkar, i behållare för mikrovågsvärmning, förvaringskärl samt hårda flaskor i plast. Därför exponeras främst människor för Bisfenol A genom sin kost enligt European Environment Agency.
Det kan finnas spår av Bisfenol A i vindkraftverkens rotorblad. Men denna är enligt Naturvårdsverket dels tätt innesluten, dels inte en fara för människor även om den på något sätt skulle hamnade i miljön, eftersom den där bryts ner snabbt.
Vid nedmontering av vindkraftverken efter avslutad drift finns lagkrav på lämplig hantering av alla material för att förebygga läckage av farliga ämnen till miljön.
Asbest och vindkraft
Under slutet av 2025 uppmärksammades internationellt att en specifik bromsdetalj i vissa vindkraftshissar innehöll asbest. Fynden gjordes först i Australien och har därefter bekräftats även i andra länder, inklusive Sverige. Komponenten är placerad i ett inkapslat bromsbelägg i en nödbroms, en del som inte används vid normal drift. Det har därför konstaterats att komponenten inte innebär någon hälsorisk i det skick den sitter i idag. Eftersom asbest är förbjudet inom EU:s kemikalielagstiftning ska materialet ändå tas bort, även om den faktiska risken bedöms som minimal.
Så snart informationen nådde marknaden påbörjades en omfattande kartläggning av vilka hissar och anläggningar som berördes och ett utbytesprogram är nu initierat. I Sverige har tillverkare, operatörer och branschens aktörer haft löpande dialog kring tekniska utredningar, riskbedömningar och praktiska åtgärder. Tillverkarna har infört ett förbud mot att montera isär de aktuella motordelarna tills dess att nya komponenter finns på plats, för att säkerställa att ingen risk skapas i onödan.
Tillverkarna ansvarar nu för att byta ut samtliga berörda bromskomponenter i Sverige och i andra länder. Utbytesarbetet är initierat och genomförs stegvis. Även om det inte funnits någon direkt hälsorisk tack vare att materialet varit inkapslat, är nolltolerans mot asbest självklart. Åtgärdsplanerna är därför tydliga: varje identifierad komponent ska ersättas.
