Idag presenteras regeringens utredning om havsbaserad vindkraft. Tyvärr kommer förslagen inte räcka till för den utbyggnad som behövs för att klara efterfrågan på ny elproduktion. Politiken måste sluta sätta upp hinder om vindkraften ska kunna leverera den el industri och hushåll behöver, skriver Daniel Badman, vd Svensk Vindenergi, Per Olofsson, ordförande Svensk Vindkraft och Åsa Pettersson, vd Energiföretagen på DI Debatt den 13 december 2024.
De senaste åren har flera prognoser presenterats för Sveriges växande elbehov. Även om nivåerna varierar är riktningen tydlig: elförbrukningen förväntas stiga kraftigt, framför allt till följd av elektrifieringen av transportsektorn och stora industriprocesser.
För att skapa ökad tydlighet för investerare, myndigheter och andra intressenter har regeringen fastställt ett planeringsmål om att elsystemet ska klara att leverera 300 terawattimmar (TWh) till år 2045. Det är en fördubbling av dagens nivåer. Det är ett ambitiöst och viktigt mål. Men att fokusera enbart på volym riskerar att leda fel. Tidsaspekten är minst lika central. Vi behöver jobba både på kort sikt och på lång sikt. Förutsatt att efterfrågan finns så måste betydande mängder med ny kraftproduktion komma på plats både innan och efter 2035.
Stora delar av industrin står i färd att ställa om under de närmaste åren. För att det ska lyckas måste det finnas el tillgänglig i närtid. Annars är risken stor att investerare väljer att förlägga sin industriproduktion till länder med bättre elförsörjning.
Här är vindkraften avgörande. Full kraft behöver nu läggas på att ta bort onödiga hinder, till exempel genom att genomföra redan utredda förslag för en mer rättssäker tillståndsprocess kopplat till det kommunala vetot. Sådana lagändringar skulle skapa önskvärd tydlighet för både kommuner och bransch.
Den havsbaserade vindkraften har förutsättningar att spela en stor roll. Tekniken finns och Sverige har goda vindförutsättningar till havs. Men politiken sätter i dagsläget stopp för många satsningar.
Regeringen har meddelat att ingen ny havsbaserad vindkraft kan byggas i Östersjön på grund av det säkerhetspolitiska läget. Svenska kraftnäts uppdrag att bygga ut stamnät till havs har avbrutits. Med en satsning på kärnkraft i linje med Dillén-utredningen så finns det också en risk att utbyggnaden av andra kraftslag bromsar in, om inte också dessa kraftslag ges rätt incitament för att byggas. Och de som har ställt sitt hopp till utredningen om havsbaserad vindkraft, vars betänkande presenteras idag, har tyvärr anledning att vara besvikna.
Förslaget om ett anvisningssystem med auktioner kan ha ett värde på sikt. Men utredningen presenterar ingen lösning för de mogna projekt som redan väntar på beslut. Åratal av utredningar och planering hos företagen och hos tillståndsmyndigheter riskerar alltså att gå upp i rök, samtidigt som utbygganden fördröjs ytterligare.
De sammantagna konsekvenserna av den förda politiken riskerar att leda till att utbyggnaden av elproduktion äventyras i Sverige inom överskådlig tid. Investerare ifrågasätter redan om Sverige är en marknad värd att satsa på. Vi behöver nu vända den framväxande bilden av Sverige som ett land där satsningar är riskabla till att politiken brett välkomnar investeringar i ny elproduktion. För att lösa detta föreslår vi tre principer:
- Utbyggnad i takt med efterfrågan. Industrin och transportsektorn är i full gång att elektrifieras. Elproduktionen måste byggas ut i takt med efterfrågan. Regeringens planeringsmål för 2045 bör brytas ned till delmål för 2030, 2035 och 2040 där man identifierar vilka kraftslag som kan stå färdiga inom respektive tidsram. Det förutsätter även rättssäkra och förutsägbara prövningsprocesser, där såväl försvarsintressen som kommunala intressen löses ut i tidiga skeden.
- Optimerat ersättningssystem för kraftproduktion. Den utbyggnad av kraftsystemet vi står inför saknar motstycke i modern tid. Det är då rimligt att staten är med och delar på ansvaret för att realisera utbyggnaden av ny storskalig elproduktion eller lagring, som behövs för att uppnå klimatmålen – alla fossilfria kraftslag kommer behövas för att klara omställningen. Det kan behövas olika typer av riskavlyft eller undanröjande av andra hinder för att säkerställa att detta sker. Det är inte nödvändigtvis så att ett hinder, regulatoriskt eller ekonomiskt, är detsamma för alla kraftslag. Därför är det viktigt att man utreder eventuella marknadsmisslyckanden som påverkar produktionsanläggningar och lagringstekniker som är väsentliga för att kunna bygga ett kostnadseffektivt, stabilt och resilient kraftsystem. Elmarknadsutredningen som presenterar sitt betänkande i vår bör därför beakta detta, oaktat teknikval. Politiken bör sluta upp bakom samma princip vid kommande lagstiftningsprojekt.
- En modell som hanterar befintliga ansökningar för havsbaserad vindkraft. Ett anvisningssystem för havsbaserad vindkraft kan inte införas utan att hantera de projekt som redan väntar på att få sina ansökningar prövade. Regeringen behöver vara transparent med hur redan inkomna ansökningar ska hanteras för att ta tillvara värdet i den befintliga projektportföljen.
Elektrifiering är avgörande för att möta den omställning som samhället står inför. Sverige har exceptionella förutsättningar, men det kräver att vi använder alla verktyg vi har. Genom att kombinera teknikoptimering, tydlig planering och en effektiv hantering av befintliga projekt kan vi säkra en snabb, kostnadseffektiv och hållbar utbyggnad av elsystemet.
Daniel Badman, vd Svensk Vindenergi
Per Olofsson, ordförande Svensk Vindkraft
Åsa Pettersson, vd Energiföretagen
